@evalaser bloggar

Denna blogg är hjärtat i Eva Lasers webbaktiviteter. Den utgör entrén till digitala media och samlar publicerade alster på ett ställe för att sedan spridas till olika sociala media, institutioner och individer.
Den lanserades juni 2016.

Livet är en process, inte ett ting

Livet är en process, inte ett ting

Livet är en process, inte ett ting I synen på livet som process, en resa, finns det ständigt ett nytt nu. Liv är rörelse. Att röra sig är det enda sättet som människan kan påverka världen omkring sig. All kommunikation - tal, gester, skrift, teckenspråk - är förmedlade genom sammandragningar av musklerna. För att läsa texten framför dig rör sig ögonen, andningen fortgår och du ramlar inte av stolen eller omkull osv. Sensoriska, minnes och kognitiva processer är viktiga, men de är bara viktiga för att antingen utföra eller undertrycka framtida rörelser. Förenklat så handlar livet om att antingen röra oss emot något som vi åtrår och vill ha eller att fjärma oss från någon eller något som vi inte vill ha och som kanske även är farligt för vår överlevnad så att vi behöver söka skydd.

Bloggen fortsätter...

Längst ner på min hemsida har jag skrivet ett citat av Moshe Feldenkrais. Där står ”Rörelse är liv, Livet är en process. Förbättra kvalitén på processen och du förbättrar livet själv.” Jag väljer medvetet att lyfta fram citat och texter såväl som övningar av Feldenkrais själv. Han är inte en guru, jag vägrar att skriva om honom med tilltalsnamn som är så vanligt förekommande bland kollegor, jag kände honom inte och det är för mig mer religiösa förebilder som Jesus, Mohammed etc. som omnämns i första person singular. När det gäller vetenskapsmän däremot används efternamnet som Linné, Einstein, Röntgen och Curie.

Jag refererar ofta till Moshe Feldenkrais för att jag anser att hans upptäckt och sätt att organisera & förmedla det han förstått är genialt, dvs. hans syn på relationen mellan gravitationen, skelettet och centrala nervsystemet i den evolutionära processen. I tider har döden bestämts utifrån att människans hjärta slutar att slå och att andningen upphör. Efter uppfinningen av respiratorn och andning på mekanisk väg och utifrån transplantationskirurgins landvinningar uppstod en debatt inom medicinen, juridiken, politiken och litteraturen i Sverige. Den svenska debatten var i klang med den internationella om än med en svensk touch. I samband med skrivandet av bloggen fann jag bland annat riksdagsman Gunnar Biörcks motion till Sveriges riksdag från år 1981.Jag finner hans resonemang intressant så jag har länkat till det. Utredningar följde på motionen och 1988 införde riksdagen begreppet hjärndöd. Sedan 1988 e.v.t. är en människa död i lagens mening i Sverige om ”samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i hjärnans alla delar.” Livsprocessen är nu kopplad till hjärnan.

Ett omdefinierat dödsbegrepp förändrar inte vad andningen representerar för den biologiska, kulturella & sociala människan. Andningen är fortfarande förknippat med det levande och med andningen även dess ledsagare hjärtslagen. Utifrån ett semantiskt perspektiv är ’anda och andas’ en värdefull källa till hur språket och olika betydelser har utvecklats från det levande somat. Jag tycker om att söka i Projekt Runeberg, ett arkiv av tillgänglig klassisk nordisk eller skandinavisk litteratur och då i synnerhet i Ord för ord, svenska synonymer och uttryck som digitaliserades 2013.

Det finns i Runeberg två sidor kring roten anda, 18 olika ord som vid en genomläsning ger vid handen hur viktig & central andningsfunktionen är för definitioner av en rad begrepp som är förenade med livets olika kvalitéer och mening. Från ordet 'anda' med 6 olika innebörder till ordet 'andäktig'. Det finns betydelser som ligger långt ifrån ursprunget syresättning och liv som sådant. Det är intressant att tänka sig att det bara är en del människor som kallar sig andliga eftersom det numera blivit förknippat med religion och livsåskådning. Det är för snävt tycker jag. Jag ser det att var kontakt med sig själv. Inte minst naturupplevelser är för många människor associerade med upplevelser som andra kallar andliga. Och så vidare. För mig är luftflödet det mesta självklara att vårda, en livets grundsats. En förmåga där, som i så mycket annat, individen antingen utvecklar och vårdar en skicklighet eller blir föremål för en gradvis försämring. Försämringen kan bero på medicinska sjukdomstillstånd men även i detta finns det en varierande förmåga beroende på individen själv.

Andningen är kroppsrörelse. I det större sammanhanget är rörligheten i revben och länden första prioritet i min undervisning. Jag frågar oftast nya elever redan i det inledande samtalet på telefon om deras andningsvanor och huruvida de är självobserverande utifrån denna aspekt. Hur medvetna de är kring sina andningsmönster i olika situationer och hur ofta de stryper andningen eller, som det sägs, håller andan. Vilket är helt naturligt, men hur ofta och hur mycket? Är det på inandningsfasen eller utandningsfasen? Jag har publicerat en intressant ATM lektion kring denna frågeställning.

Alla lektioner är andningslektioner vill jag påstå – på ett och alla sätt. somat är ju levande, kroppen är inte ett objekt.  Lektioner har olika teman och fokus men när vi vet att urskilja på vilket sätt vi andas i ett givet ögonblick då vet vi – och detta vetande ökar möjligheterna till mången funktionell förbättring. Om det så bara handlar om att reglera emotioner som självklart är kopplade till andningsmönster, både nedärvda och förvärvade.

Feldenkraismetoden förstås enklast utifrån ett cybernetiskt synsätt. Ordet är ursprungligen grekiska och betyder styrman.Utifrån detta tänk ses andningen som en självreglerande funktion och är formad av en lång evolution för att anpassa sig till olika betingelser och sammanhang. Detta innebär att klassisk feldenkrais representerar ett icke normativt förhållningssätt som också gäller för de otaliga rörelser som inkluderas i andningen det vill säga i hela individens biologiska hållning. Det icke normativa är inte förutbestämt eller föreskrivande, det vill säga utgår inte från vad om är det rätta andningsmönstret och vad som är felaktigt som sådant utan det beror på omständigheterna och sammanhanget. Javisst, det är lättare att lyfta tungt på en utandningsfas - det räcker att observera en tyngdlyftare - och det är lättare att andas ut än att andas in när bröstkorgen dras samman. Det är enklare att resa sig från sittande på en utandning och för en individ som ligger utsträckt på rygg är det lättare att lyfta upp huvudet på en utandningsfas än på en inandningsfas eller en hållen andning för att göra sig stark.

Jag tycker om att simma, mest bröstsim, där det för mig att självklart att andas in genom munnen över vattenytan och ut genom näsan under vattnet. Annars är det i många sammanhang en fördel att andas in genom näsan för att temperera och rena luften. I detta sammanhang är det viktigt att minnas att lungorna är passiv vävnad och att andningen sker med all den muskulaturen om fäster på bröstkorgen och som vidgar och krymper bröstkorgens volym i tre dimensioner. På längden, på bredden och på höjden. Bröstkorgen är en fjädrande kroppsdel som vid fara å färde blir hård och ogenomtränglig – som ett harnesk (torax) för att skydda hjärtat.

Jag visar ofta Carl Stough’s animering av diafragman och bröstkorgens rörelser där jag hejdar rörelsen och talar om ogenomträngligheten som jag nämnde ovan. Vid sidan om Feldenkrais har han influerat min syn på instruktioner om andningsfunktioner. Här en hemsida som sammanfattar hans livsgärning.  CS har lärt mig uppmärksamma bröstbenets anatomi och leden mellan handtaget och kroppen, corpus, som ledar mot andra och tredje revbenet eller andra och tredje bröstkotan. Det kan med fördel svikta där! Och det påverkar självfallet hur vederbörande bär upp sitt huvud, något som uppmärksammas alltmer i samband med svårigheter som uppkommer allt längre ner i åldrarna med en ökad användning av datorer och mobiltelefoner. 

Tillsammans med övning ett som jag skrev om i min förra blogg sapiens skickar jag med övning fyra från boken medvetenhet genom rörelse. Och ganska snart, vid något av de första besöken brukar jag visa en kort animering angående de strukturella eller anatomiska ingredienserna i andningsfunktionen. Den korta filmsekvensen tar oss med till ett gym och till en forcerad kraftfull situation där den illustrerade håller händerna knäppta bakom huvudet. Nu är det läge att påminna om att funktion inte är utformad utifrån anatomiböcker. På samma sätt som numrering av hus har en ordning som husen inte känner till så har man inom anatomin bestämt var en muskel börjar eller slutar dvs. har sitt ursprung och sitt fäste.  Med det är ju egentligen självklart att om man gör en fladdermus på räck används armarna annorlunda än när man lyfter kniv, gaffel och glas till munnen för att äta och för att dricka!

Tänker man för snävt i muskelarbete missar man finessen med det hela. Så även om klippet adresserar forcerad andning och styrketräning är de fortfarande samma anatomi. Så vi tittar på filmen på YouTube för den är tydlig och illustrativ. Vi tittar på hur halsens muskler bidrar till andningen och, när mellangärdet, inte är välfungerande, tar för stor del i andningsmekanismen och ger smärtproblem i hela nackregionen. Vi observerar hur mellangärdet fäster i länden och påverkar ländens rörlighet, vi tittar på alla andningsmusklerna runt om kring revbenen och framförallt allt hur revben kan röra sig. Idén med revben är att de vrider sig och bidrar till mjukheten i bröstryggen och så gör nyckelben.

Sammanfattningsvis, utan att tala om rätt och fel behövs det knackas håll på myten om att människan andas med magen. Ja buken byter skepnad, den buktar. Men det är enligt min förståelse lika viktigt att vara skicklig på att vidga buken på utandningsfas som på inandningsfas. Det är det mest ovana att lära ut. Och vänder man på rörelserna i bålen, backar eller reverserar, så är det möjligt att upptäcka ett helt nytt sätt att var upprätt och röra sig i rummet. Pröva! Sätt dina händer mjukt över den nedre delen av buken, i ljumskhöjd strax ovanför blygdbenet och jämför känslan när buken buktar på utandningsfas eller inandningsfas. Du behöver inte ta i, utan utforska tyst och med lätthet. Först den ena riktningen och sedan den andra och jämför. Det är medvetenheten om skillnaden som är vägledande. Hur rör sig revbenen då? Gör det sedan in en annan position kanske i liggande eller i stående eller till och med i gående. Då har du tre alternativ där det tredje är en helt orörlig buk. Moshe Feldenkrais kallar det omvända sättet, stor buk på utandning för paradoxal andning 

Avslutningsvis ett klipp med norska sångerskan Kirsten Flagstad som hade en formidabel andningsteknik. Principen är densamma, det är viktigare att andas ut än att andas in.

Upphovsrätt

© © Copyright Eva Laser 2016 All rights reserved

Homo Vagus & Homo Sedens
Gången - homo sapiens specialitet

Relaterade inlägg

Språkets begränsningar

The world is not just black and white, but rather it has all possible shades of grey.

It is easier to understand one another when we are friends, and have established a common meaning of words, than to speak precisely enough to be understood by those who do not wish to be led up the garden path.

Moshe Feldenkrais The Elusive Obvious, Basic Feldenkrais