Begrepp inom feldenkrais

den .

Varje metod och varje profession har sina definitioner, sin vokabulär, sina förklaringmodeller och sitt tankekollektiv.

En del av dem är generella, andra specifika för just metoden eller professionen i fråga. Lärandet och utforskandet med hjälp av feldenkrais blir effektivare om förståelsen av tankegångarna som ligger till grund för idéerna är större. Min avsikt med denna undermeny är att göra denna aspekt mer lätttillgänglig med artiklar representerande vad jag kallar begrepp.

Sidan är, som livet, en pågående process. En del artiklar är bara påbörjade. Andra uppdateras med en utförligare och tydligare beskrivning. Du kan se datum för uppdatering överst. Artiklarna publiceras i bokstavsordning. 

Du finner mer feldenkraisteori i bland annat Moshe Feldenkrais´ och Yochanan Rywerants böcker. MF skrev fram till 1981, YR till 2008. Praktiken är fortfarande lika giltig idag som när MF instruerade sina elever på 50-60-70 talet, medan teoridelen förklaras allt mer med framförallt neurovetenskapens landvinningar. Du kan även komplettera studierna med artiklar som är publicerade under menyn fortbildning för feldenkraispedagoger.

Moshe Feldenkrais citerar ofta ett kinesiskt ordspråk för att formulera vad det är han vill åstadkomma med lärandet . Det lyder: 

”Jag hör och glömmer. Jag ser och kommer ihåg. Jag gör och förstår.” 

För att riktigt förstå feldenkrais behöver du göra, öva & utöva. Det räcker inte med att läsa. Men läsandet kan göra det enklare att göra.

Listan nedan är en minneslista om vad som behöver formuleras och diskuteras framöver

  • Integrering
  • Reversibilitet

 

Fem grundläggande linjer

den .

En streckgubbe är en förenklad bild av en verklig eller fantasi person ritad endimensionellt (utan utbredning i rummet) förutom det runda huvudet som är tvådimensionellt.

Det räcker med fem linjer för att vi ska uppfatta figuren. Ibland fäster armarna och benen direkt på bållinjen, ibland ritas skuldror och bäcken ut. Är armarna krokiga uppfattar vi armarna som böjda, om benlinjerna krokas uppfattar vi knän. Händer och fötter är ibland utritade men är inte nödvändiga för grundförståelsen av figuren. Inte ens huvudet behövs.

Etrusk frontal för yoomla

Fler källtexter om biologisk hållning och gravitationen

den .

I The Elusive Obvious i kapitlet om den biologiska hållningen skriver Moshe Feldenkrais:

We are now ready for a closer look at posture. All animals have a way of using themselves in the field of gravitation, but these movements are first exploratory and then in action they appear to be alert but also attentive. Using oneself is first of all displacing oneself, which is usually performed by altering the configuration of the body. Between one displacement and the next there is always a moment where the body is, practically speaking, not changing position significantly. This moment of relative immobility is characteristic for each species, including man: it is the specific characteristic of a given body. Whatever displacement there is of the whole body, or any more stationary changes of configuration of its parts, the animal must pass through the point of practical immobility. This point is the animal’s posture.

An animal’s posture can be likened to the "posture” of a moving or oscillating pendulum. Whatever the oscillation is, large or small, the pendulum always passes through the position of immobility, which we can again consider as posture. No oscillation can start from any configuration other than the vertical, and with each oscillation it passes through its "posture” configuration.

This analogy needs an important correction which will be forthcoming. We can look at the matter another way. All species of animals have a characteristic form of posture, which usually we think of as standing, although dynamically this is the configuration of the body from which any act is made. Before lying, running, swimming, copulating, or whatever act, the animal returns to the standing posture. And in most activities, the animal passes through its standing configuration before finally recovering it. When we sit, we get there from standing. When we lift, throw, jump, swim, or do anything, we start and finish by standing. If we consider the trajectory of the center of gravity between acts, it will of necessity, pass through the point where it is in standing. It will start from that localization in the trajectory and will return there once the activity ceases. I consider, therefore, posture to be that part of the trajectory of a moving body from which any displacement will, of necessity, start and finish. This is considering posture dynamically, or from the view point of movement which is the most general characteristic of life. It is static immobility, in the same place and in the same configuration, which generally either endangers or ends life. A dead animal abandons its characteristic posture and becomes a static configuration with little importance to life."

Länk[+] angående The Elusive Obvious och mitt tillstånd att citera från boken.

eller på svenska:

"Vi är nu redo att titta närmare på hållningen. Alla djur har ett sätt att använda sig i gravitationsfältet men deras rörelser är först utforskande och därefter, när djuren har kommit igång, tycks de bli alerta men också uppmärksamma. Att använda sig själv är först och främst att förflytta sig vilket, vanligtvis utförs genom att ändra konfigurationen av kroppen. Mellan en förflyttning och nästa finns det ett ögonblick då kroppen praktiskt taget inte ändrar sin position alls. Detta ögonblick av relativ orörlighet är karaktäristiskt för varje art, även för människan. Detta läge är en given kropps speciella kännetecken. Oavsett om en förflyttning av hela kroppen eller någon mer stationär förändring av konfigurationen av dess delar sker måste djuret passera genom den punkt i vilken det är praktiskt taget orörligt. Denna punkt är djurets hållning.

Ett djurs hållning kan liknas vid ”hållningen” hos en rörlig eller oscillerande pendel. Oavsett svängning, stor eller liten, passerar pendeln genom en position där den är orörlig, vilket vi igen kan förstå som hållning. Ingen pendelrörelse kan börja från någon annan konfiguration än den vertikala och med varje svängning passerar den genom sin ”hållnings” konfiguration.

Denna analogi kräver en viktig korrigering som kommer längre fram i texten. Vi kan också se på saken på ett annat sätt.Alla djurarter har en karaktäristisk skepnad i sin hållning, som vi brukar tänka på som stående, även om detta dynamiskt sett är den kroppsställning som all aktivitet utgår från. Innan djuret lägger sig ner, springer, simmar, kopulerar eller gör något annat, återgår det till den stående hållningen. Och vid de flesta aktiviteter passerar djuret igenom sin stående hållning innan det till slut återgår till denna position. Vi kommer till sittande position från stående. När vi lyfter, kastar, hoppar, simmar eller gör någonting, börjar och slutar vi med att stå. Om vi funderar över tyngdpunktens bana mellan aktiviteter kommer den med nödvändighet att passera genom den punkt, som den intar i stående. Den kommer att börja från denna lokalisering i banan och återvända dit när aktiviteten upphör. Jag anser därför att hållning är den del av banan hos en kropp i rörelse, från vilken varje förflyttning med nödvändighet börjar och slutar. Detta är att uppfatta hållningen dynamiskt eller ur ett rörelseperspektiv och rörelse är ju livets mest generella kännetecken. Det är statisk orörlighet, på samma plats och i samma konfiguration, som i allmänhet antingen innebär livsfara eller död. Ett dött djur har inte längre sin karaktäristiska hållning och blir en statisk gestalt med ringa betydelse för livet." 

The act of rising, a skill for self-preservation

är rubriken på kollegan Moti Nativ's artikel om förmågan att resa sig upp utifrån ett självbevarande perspektiv Länk[+]

Hållningens biologiska aspekter enligt feldenkraismetoden

den .

Den biologiska hållningen

Människan är den levande varelse som har den mest instabila hållningen av de landgående djuren. Hon står på ett eller två ben, upprätt men inte rak. Hon använder ett ben i taget vid gång, löpning och hopp och är mer stabil med två stödpunkter i stående och vila. I sittande finns det fler stödpunkter. Hon kan snurra och vrida sig som ingen annan – tänk på en isprinsessa eller en simhoppare. Den upprätta stående hållningen är den neutrala positionen, en minsta gemensamma nämnare, som alltid måste passeras i händelseförloppet från en handling till den nästa.

Handlingens fyra oskiljaktiga komponenter

den .

Fyra oskiljaktiga komponenter av en handling

I boken Medvetenhet genom Rörelse, eller som den heter i original Förbättra förmågan; En teori som kan omsättas i praktiken, diskuterar Moshe Feldenkrais sin syn på människan. I del ett, efter inledningen, har han ett längre resonemang under rubriken vår självbild. Han skriver:

" Vår självbild är sammansatt av fyra delar som alltid deltar i varje handling. Rörelse, varseblivning, känsla och tanke är de fyra oskiljaktiga komponenterna i varje aktivitet. Det kvantitativa och kvalitativa av varje komponent i en handling är olika på samma sätt som människorna som utför handlingen är olika men varje komponent deltar i någon mån i alla skeenden.

  • tanke
  • emotion
  • varseblivning
  • rörelse

Språkets begränsningar

The world is not just black and white, but rather it has all possible shades of grey.

It is easier to understand one another when we are friends, and have established a common meaning of words, than to speak precisely enough to be understood by those who do not wish to be led up the garden path.

Moshe Feldenkrais The Elusive Obvious, Basic Feldenkrais