Moshe Feldenkrais beskriver vad han menar med ATM

den . Träffar: 1137

I boken Det undflyende som undgår oss ägnar Moshe Feldenkrais ett kapitel åt Awareness throgh Movement. 

Boken publicerades 1981 och sammanfattar hans pedagogiska gärning och den metod som bär hans namn.

Jag använder förkortningen ATM när jag benämner det egna utforskandet med aktiva rörelser och sammandragande muskler. Flera svenska kollegor föredrar förkortningen MGR från medvetenhet genom rörelse. Jag vill ha med A:et som står för Awareness. I menyn undervisning kan du läsa om mina ATM grupper

Dessa utdrag nedan är publicerade med tillstånd av förlaget.

Moshe Feldenkrais inleder kapitlet:

"There is an old, Chinese saying: "I hear and forget. I see and remember. I do and understand.”

Like all sayings, it is not quite right but it contains wisdom. We do not forget everything we hear and we do not remember everything we see. I do believe, however, that we understand best what we can do. But I have "blocks," "phobias," "ties,” "inhibitions, “and "compulsions" that limit my doing to repetitive patterns with no other choice, no way out. My understanding relates to things I can do. I cannot, for the love of Mike, understand why I feel impotent; I cannot understand why I am depressed; I cannot understand why, today, l am so virile and gay. So, even to do does not make for absolute understanding. Then what does? Resolve the "absolute" and you may have better understanding.

Och han summerar:

" All mammals, men included, have skeletal muscles which are of no use at all without senses, especially without the most important, the kinesthetic sense. All of this complexity is utterly useless without the autonomic nervous system and the central nervous system. To act, to move, to feel, to think, to do anything (even speak), all of these structures must function. Each of the items mentioned needs learning to acquire the ability to have many modes of functioning for each sense — feeling, thinking, moving, acting, reacting — if we are to live, flower, and become happier as we grow wiser.

We need habits if we are to act appropriately and quickly.But habits used blindly or as if they are laws of nature, i.e. cannot be changed, are just perpetuated, agreed ignorance. The possible alternatives in our array of means, functions, and structures are staggering. Yet all unhappy sufferers “are made like that,” i.e. like their habits. These make them blind to the enormous choice of alternatives available to them. Because habits are so useful and economic to use, we prefer not to change them.

A great variety of “habits” is available to every one of us. We could use some of them on Sundays and some on other days of the week, some of them when on your feet and some of them when in bed, and choose one for each affair. It is not so easy to help oneself as it may appear, but not as difficult as one may feel. If necessary, turn to people who make it their occupation to assist others with difficulties which they cannot see through by themselves."

Det här är ett utdrag från kapitlet, först på engelska och sedan i min svenska tolkning:

"... Learning is very different from doing. In life an act must be accomplished at the right speed, at the right moment, and with the right vigor. Failure in any of these conditions will compromise the act and make it fail. The act will not achieve its purpose. Achieving the intended purpose may be considered as a condition in itself. The intended purpose may be just moving for the sake of moving or dancing for the sake of dancing. Yet, all these conditions for successful achievement in life are a hindrance in learning. These conditions are not operative during the first two or three years of life when the foundations for learning are dug and laid.

For successful learning we must proceed at our own rate. Babies repeat each novel action clumsily at their own rate until they have enough of it. This occurs when the intention and its performance are executed so that they are just one act, which feels like an intention only.

An adult learning to play tennis or golf or anything else repeats until he feels that others should approve his achievement or that he evokes the approval by actually winning. A baby cannot do otherwise, and an adult does not know what his rate of learning is. His appreciation is distorted by what he happened to impose on himself as the rate of a “normal” person. During his life as a child, at home and at school, with other siblings or children, the parents and the teachers all tried to push him to be exactly like they were, with a rate of learning which was not his own and which he will strive probably all his life to achieve.

In learning Awareness through Movement, proceed very slowly, so slowly that you can discover your rate of learning here, when the demands of your ambition and the rate of others do not make you go faster than you can. In Awareness through Movement lessons everybody is allowed all the time necessary to assimilate the idea of the movement and the leisure to get used to the novelty of the situation. There is sufficient time to perceive and organize oneself, and to repeat the movement as often as one feels is right. No whistle, no metronome, no rhythm is used, no music and no drum. You slowly learn to find your innate rhythm, depending on your structure. Each member of the body has its rate of oscillation,. like a pendulum. With growing familiarity of the act, speed of movement increases and consequently its power. This may not be self-evident, but it is correct. The slowness is necessary for the discovery of parasitic superfluous exertion and its partial elimination. The superfluous in action is worse than the insufficient, for it costs us useless effort. Fast action when learning is strenuous, leads to confusion, and makes the learning unpleasant and unnecessarily tiring.

Learning must be pleasurable, and it must be easy; the two make breathing simple. What is learnt otherwise rarely becomes habitually spontaneous. In Awareness through Movement lessons you make the impossible possible, then easy, comfortable, pleasurable, and finally aesthetically pleasing. I believe it is more important to learn the way to learn new skills than the feat of the skills themselves; the new skill is only a useful reward for your attention. You will feel you deserve the skill and this will help to build your self-confidence.

In order to arrive at the right movement, it is first necessary to think of better movement rather than right; the right movement has no future development. For several Olympiads, jumping two meters four centimeters was the right thing for a gold-medalist to do, and so long as this was considered right even such a superb athlete as Owens could not do better. Today one needs to go over two meters twenty centimeters to qualify for competition, and many jump two meters thirty centimeters. The better can be improved—the right remains the limit forever. Think of such great runners as Nourmi and Ladoumeque, they would not qualify today even for the semifinals. Better can be bettered—right and correct remain forever right and correct and deflate one. This is not just playing with words, as we usually do with words: imagine your attitude of mind when you feel that you have not achieved your best but feel you could have made a little greater effort; compare this with your state of mind when, after a supreme effort, you do not attain your goal and so feel discouraged and diminished in your own eyes. In the first case there is the urge to repeat, not so in the second.

In Awareness through Movement lessons I start with the constituents of the movement, and sometimes there may be as many as twenty different variations of the constituent partial configurations of the final skill. The preliminary ingredient movements do not usually evoke the final act. In this manner everybody is at ease and not urged to go all out to achieve. This is contrary to the prevailing methods of education in which we are often wired in to strive for success and achievement, in spite of our better judgment. By shifting our attention to the means of achieving instead of the urge to succeed, the learning process is easier, quieter, and faster. Striving for a goal reduces the incentive to learn, but by adopting a level of action well within our means we can improve our way of acting and reach much higher levels in the end.

When learning, do not have any intention of being correct; do not act well or nicely, do not hurry, as this creates confusion; instead go slowly and use no more, but rather less, strength than you need. Do not concentrate, for this means literally not looking around, Concentration is a useful principle sometimes in life, but in learning, attention must be directed alternately to the background and the figure. In learning, you have to know first the trees and then the forest where they belong. The shifting from figure to background and vice versa becomes so familiar that one can simultaneously perceive both, without any bothering or striving to be efficient. Elimination of useless parasitic action will make for efficiency surer than just striving for it. Do not be serious, eager, avoiding any wrong move. The kind of learning that goes with Awareness through Movement is a source of pleasurable sensations, which lose their clarity if anything dims the pleasure of it all.

Errors cannot be avoided in learning even if we rely solely on strict imitation; learning to us means grasping the unknown. Any act may lead to the unknown. If you eliminate what seems erroneous at the start you may make the learning void of any interest altogether. Errors can be eliminated when we know what is right, but when we know what is right we can do without further learning; simple repetition or exercising will teach us a sort of achievement. Awareness through Movement leads to knowledge of oneself and to previous undiscovered resources in oneself. So, do not avoid errors, but rather use them as alternatives for what you feel is right and their roles may soon be interchanged.

I use the word “awareness” as conscious knowledge, and it is not to be mixed up with simple consciousness. I am quite familiar with my house and my library, but I am not aware of how many steps I have to climb to get home. I am conscious of leaving and returning home all through the years, yet I am not aware of the number of steps on the stairs. If I pay attention once and count the number of acts, such as shifting the eyes and performing whatever movements may accompany them in my head, arms, and legs, then I become aware that before I was only consciously mounting the stairs. Once I am conscious of how I am shifting my attention from one step to the other I am aware of them and I also know their number. The same train of thought could apply to my library. “Awareness” is used by me to denote conscious-of plus knowledge. I am conscious that I can swallow intentionally for nearly a whole lifetime without being aware of how I do it. Nobody is aware of how we do it..."

Och på svenska

”… Det är stor skillnad på att lära sig och att göra. I verkliga livet måste en handling utföras med rätt hastighet, i rätt ögonblick och med rätt styrka. Fel i något av dessa avseenden äventyrar handlingen och kommer att göra att den misslyckas. Handlingen kommer inte att uppnå sitt syfte. Att uppnå det avsedda målet kan anses som ett villkor i sig. Det avsedda målet kan också bara vara att röra sig för rörelsernas egen skull eller att dansa för dansandets skull. Men alla dessa villkor för att lyckas i livet hindrar inlärningen. Dessa förhållanden är inte verksamma under de första två eller tre levnadsåren när grunderna för lärande grävs och läggs.

För att lärande ska bli framgångsrikt måste vi gå vidare i vår egen takt. Spädbarn upprepar varje ny handling klumpigt i sin egen takt tills de har fått nog av den. Detta inträffar när avsikten och genomförandet utförs så att de bara är en handling som känns som en enda avsikt.

En vuxen människa som lär sig spela tennis eller golf eller någonting annat upprepar det tills han känner, att prestationen troligen kommet att vara godkänd av andra eller tills han framkallar ett godkännande genom att faktiskt vinna. Spädbarnet kan inte göra på något annat sätt och en vuxen vet inget om barnets inlärningstempo. Den vuxnes omdöme är förvrängt på grund av att han har råkat tvinga på sig själv ett tempo som han anser som ”normalt”. Under barnets barndom, hemma och i skolan, tillsammans med syskon eller andra barn, har alla föräldrar och lärare försökt pressa barnet att bli exakt likadant som de själva var och att lära sig i en takt som inte har varit dess egen, men som det förmodligen kommer att sträva efter att uppnå under hela sitt liv.

När du ska lära dig medvetenhet genom rörelse så gå mycket långsamt fram, så långsamt att du här kan upptäcka ditt inlärningstempo, så att dina ambitionskrav och andras tempo inte gör att du går snabbare framåt än vad du kan. I medvetenhet genom rörelse -lektioner får alla den tid som krävs för att tillgodogöra sig idén om rörelsen och frihet att vänja sig vid det nya i situationen. Det finns tillräckligt med tid att förnimma och organisera sig själv och upprepa rörelsen så ofta som det känns bra. Ingen visselpipa, ingen metronom, ingen rytm används, ingen musik och ingen trumma. Du lär dig långsamt att hitta din medfödda rytm som är avhängig av din struktur. Varje del av kroppen har sin egen svängningshastighet som en pendel. Med ökad förtrogenhet med aktiviteten ökar rörelsehastigheten och följaktligen också dess styrka. Detta kanske inte är självklart men det är så det är. Långsamheten är nödvändig för att göra det möjligt att upptäcka parasitisk, överflödig ansträngning och delvis eliminera den. Det överflödiga i en handling är värre än det otillräckliga, för det kostar oss värdelöst arbete. Snabbt agerande när man lär sig något är ansträngande, leder till förvirring och gör lärandet olustigt och onödigt tröttande.

Lärandet måste vara behagligt och det måste vara enkelt; båda gör andningen naturlig. Det som har lärts in på annat sätt brukar sällan bli spontant. Vid lektioner i medvetenhet genom rörelse gör du det omöjliga möjligt, därefter lätt, komfortabelt, behagligt och slutligen estetiskt tilltalande. Jag tror att det är viktigare att lära sig sätt att lära sig nya färdigheter än själva utförandet av färdigheterna; den nyvunna färdigheten är bara en användbar belöning för din uppmärksamhet. Du kommer att känna att du förtjänar din skicklighet och detta kommer att hjälpa dig att bygga upp ditt självförtroende.

För att komma fram till rätt rörelse är det först nödvändigt att tänka i termer av bättre rörelser hellre än rätt rörelse; den rätta rörelsen har ingen framtida utveckling. Under åtskilliga olympiader var det rätta för en guldmedaljör att hoppa två meter och fyra centimeter, och så länge detta ansågs som det rätta kunde inte ens en så enastående idrottsman som Owens prestera bättre. I dag måste man klara mer än två meter och tjugo centimeter för att kvalificera sig för tävling, och det finns många som hoppar två meter och trettio centimeter. Det bättre kan förbättras – det rätta förblir en gräns för alltid. Tänk på sådana stora löpare som Nurmi och Ladoumeque; idag skulle de inte ens kvalificera sig till semifinalerna. Det som är bättre kan överträffas – det som är rätt och korrekt förblir för alltid rätt och korrekt och det kan få en att tappa sugen. Detta är inte bara att leka med ord såsom vi vanligen gör med ord; föreställ dig den mentala attityd du har när du känner att du inte har uppnått det bästa resultatet men känner på dig att du skulle ha kunnat anstränga dig lite till; jämför detta med ditt sinnestillstånd efter en enorm ansträngning utan att du uppnår ditt mål och du känner dig nedslagen och förminskad i dina egna ögon. I det förra fallet finns det ett behov av att upprepa sig men inte i det senare fallet.

I medvetenhet genom rörelse lektioner börjar jag med rörelsens beståndsdelar och ibland kan det bli så många som tjugo olika variationer av beståndsdelarnas ofullständiga gestaltningar av den slutliga färdigheten. De preliminära rörelsekomponenterna antyder vanligtvis inte slutet. På det här sättet är alla avslappnade och behöver inte känna sig pressade att ta ut sig helt för att nå målet. Detta strider mot de förhärskande utbildningsmetoderna, som vi ofta stänger in oss i när vi mot bättre vetande strävar efter framgångar och prestationer. Genom att flytta uppmärksamheten till hur vi gör för att prestera i stället för till vårt behov att lyckas blir inlärningsprocessen enklare, lugnare och snabbare. Att sträva mot ett mål minskar motivationen att lära sig, men genom att anta en aktivitetsnivå som ligger väl inom vår förmåga, kan vi förbättra vårt utförande och till slut nå betydligt högre nivåer.

När du lär dig så tänk inte på att göra rätt; gör inte bra eller snyggt, ha inte bråttom eftersom det skapar förvirring; gå istället långsamt fram och använd inte mer utan snarare mindre kraft än du behöver. Koncentrera dig inte, för det innebär bokstavligen att du inte ser dig omkring. Koncentration är ibland en användbar princip i livet, men i lärandet måste uppmärksamhet riktas växelvis än mot bakgrunden och än mot gestalten. I lärandet måste du först ha kunskap om träden och sedan om skogen där de hör hemma. Växlingen från gestalt till bakgrund och vice versa blir så välbekant, att man kan uppfatta båda samtidigt utan att bry sig eller sträva efter att vara effektiv. Eliminering av oanvändbar, parasitisk aktivitet skapar sannolikt större effektivitet än då vi bara strävar efter den. Var inte allvarlig, ivrig, undvikande någon felaktig rörelse. Den typ av lärande som hör samman med medvetenhet genom rörelse är en källa till behagliga förnimmelser som förlorar sin klarhet om någonting tillåts dämpa glädjen i dem.

Fel kan inte undvikas då man lär sig, även om vi enbart förlitar oss på strikt imitation; lärandet innebär för oss att få grepp om det okända. Vilken handling som helst kan leda till det okända. Om du eliminerar det som verkar felaktigt i början kanske du orsakar att lärandet förlorar allt intresse. Fel kan elimineras när vi vet vad som är rätt, men när vi vet vad som är rätt kan vi klara oss utan vidare lärande; enkel upprepning eller övning kommer att lära oss ett slags prestation. Medvetenhet genom rörelse leder till kunskap om dig själv och till tidigare oupptäckta resurser hos dig själv. Så undvik inte fel, utan använd dem hellre som alternativ till det som du känner är rätt, så kan rollerna snart bli ombytta.

Jag använder ordet ”medvetenhet” (”awareness”) som medveten kunskap (conscious knowledge), och det ska inte blandas ihop med enkelt medvetande (consciousness). Mitt hus och mitt bibliotek är mycket välbekanta för mig, men jag är inte medveten (aware) om hur många trappsteg jag måste gå uppför för att komma hem. Under alla år är jag medveten (conscious) om att jag går hemifrån och kommer tillbaka hem men är ändå inte medveten (aware) om antalet steg trapporna har. Om jag vid ett tillfälle uppmärksammar och räknar antalet aktiviteter, såsom att flytta blicken och utföra de rörelser med mitt huvud, armarna och benen som kanske åtföljer dem, då blir jag medveten (aware) om att jag tidigare bara medvetet (consciously) gått uppför trapporna. När jag väl är medveten (conscious) om hur jag kan skifta min uppmärksamhet från ett steg till nästa blir jag också medveten (aware) om dem och jag känner också till deras antal. Samma tankegång kan tillämpas på mitt bibliotek. ”Medvetenhet” (”awareness”) används av mig för att beteckna att vara medveten-om (conscious-of) plus kunskap. Jag är medveten (conscious) om att jag kan svälja avsiktligt under nästan en hel livstid utan att jag är medveten (aware) om hur jag gör det. Ingen är medveten (aware) om hur vi gör det..."

Nog är det intressant! Du kan relatera denna mer utförligare text till de sammanfattande råden HUR regler i ATM. (Under omarbetning)

Boken The Elusive Obvious or Basic Feldenkrais är väl värd att läsa. Är ditt engagemang i feldenkrais allvarligt innebär en läsning en betydligt fördjupad förståelse om metoden.

Språkets begränsningar

The world is not just black and white, but rather it has all possible shades of grey.

It is easier to understand one another when we are friends, and have established a common meaning of words, than to speak precisely enough to be understood by those who do not wish to be led up the garden path.

Moshe Feldenkrais The Elusive Obvious, Basic Feldenkrais