Instruktioner hur du övar och lär med ATM

den . Träffar: 2404

I ett utforskande av handlingen med feldenkrais är det tre görande som behöver komma till uttryck nämligen: 

att vara uppmärksam och lyssna inåt
att tänka efter och reflektera
att förnimma och varsebli eller känna efter sensoriskt

Det finns ett särskilt förhållningsätt för att förbättra övandet och det organiska lärandet. Jag har sammanfattat tio råd som i sin enkelhet representerar attityden till lärandet inom feldenkraispedagogikens ram.

Kort introduktion:

Livet är en process, inte ett ting. I denna process finns det ständigt ett nytt nu. Det innebär även ett pågående lärande, ett organiskt lärande. Det kommer inifrån individen själv och behöver i grunden inte någon lärare. Ett sådant lärande är skilt från boklig kunskap och akademi. Om det finns motivationer och objektiva möjligheter så kan lärandet pågå så länge det finns liv. En del människor fortsätter från barndomen att vara i ständigt organiskt lärande. Andra behöver stimuleringen och vägledning för att återknyta till den sortens process -

Liv är även rörelse. Rörelse är det enda sättet som människan kan påverka världen omkring dig. All kommunikation - tal, gester, skrift, teckenspråk - är förmedlade genom sammandragningar av musklerna. För att läsa texten framför dig rör sig ögonen, andningen fortgår och du ramlar inte omkull osv. Sensoriska, minnes och kognitiva processer är viktiga, men de är bara viktiga för att antingen utföra eller undertrycka framtida rörelser. Om vi skalar av så handlar det mänskliga om att antingen röra oss emot något vi åtrår och vill ha eller att fjärma oss från något som vi inte vill ha och som kanske även är farligt så att vi behöver söka skydd.

Detta förstod Moshe Feldenkrais tidigt och kallade sin metod både förbättra förmågan och medvetenhet genom rörelse. Det är inte samma sak som rörelse genom medvetenhet eftersom det enligt logikens regler är skillnad i vilken ordning orden står. Det är medvetenheten, awareness som ska vara i fokus och övas upp. Rörelsen, den fysiska påtagligheten i rummet. Hjärnans och centrala nervsystemets huvudsakliga uppgift är att styra och kontrollera rörelser och i feldenkrais är rörelsen redskapet för att uppnå ökad medvetenhet (awareness).

I boken The Elusive Obvious skriver Moshe Feldenkrais:
"...Becoming aware is the significant part of your learning, and it is not at all important which movement is used for the lesson; even so we might just as well choose one which is also useful in life.”.

och på svenska:
"...Att bli medveten är den mest betydelsefulla delen i lärandet, och det är inte alls viktigt vilka rörelser som används för lektionen, men vi kan lika gärna välja en som också är användbar i livet..."

Några exempel på olika kontrollnivåer utifrån ögonen och att blinka.

Blinkningen är en reflex.

Vi stänger oupphörligen ögat för att hålla det fuktat. Det är en skyddsmekanism. Ibland, som vid ökad nervositet, blinkar vi oftare. Vid vissa typer av stress mer sällan, om inte alls. 

Men att sluta ögonen är även en viljemässig handling.

Jag kan instruera mig själv till att medvetet både stänga och öppna ögonen och ändra takt och rytm, ja även göra det med ett öga i taget. Jag kan knipa ihop hårt och jag kan ha ögonlocken halvöppna.

När jag gör denna viljemässiga handling använder jag fortfarande samma ögonlock som vid den reflexmässiga blinkningen. Men avsikten är nu en annan och hjärnaktiviteten är även den annorlunda. Det går inte att göra båda handlingarna samtidigt. Den viljemässiga handlingen lägger sig över och dämpar den reflexmässiga.

Det finns även ett tredje sätt.

Jag kan kommunicera med någon annan genom medvetna blinkningar, både på skoj och på lek men även på fullt allvar. Detta är en än mer avsiktlig handling och avsikten styrs från hjärnbarken. Även den lägger sig över de andra två. 

Det går inte att göra alla tre sätten på en gång. Det går att göra ett sätt i taget.

I feldenkraislektioner och annat övande söker vi efter att göra på det tredje sättet, medvetet. Alltså inte på automatik, inlärt och vant utan nyfiket, eftertänksamt, lekfullt och i högsta grad viljemässigt. 

10 praktiska råd:

1. Gör övningarna långsamt.

2. Leta efter den behagliga upplevelsen.

3. ”Försök” inte att göra övningen bra, snyggt och rätt.

4. Fullfölj lätta enkla rörelser.

5. Det är lättare att känna skillnader när ansträngningen är liten.

6. Lärande och livet är inte samma sak.

7. Tvinga dig inte att vara effektiv.

8. Växla mellan detaljer och helhet och förhåll dig till rummet.

9. Säg inte i början vad det slutgiltiga målet ska bli.

10. Gör lite mindre än vad du förmår.

Här följer mer utförliga kommentarer till de tio råden:

I. Varför göra långsamt?

Därför att det är en annan hjärnaktivitet att utföra någonting långsamt än att göra det snabbt. Det blir enklare att lyssna inåt, uppfatta och reflektera över vad det är du verkligen gör och inte vad du tror att du gör. När du blir medveten hur, kan du fortsätta som förut eller skapa någon förändring. Du har nu ett alternativt handlingssätt till din vana.

Det är vanligt att vi saktar ner tempot vid svårigheter och vid ny inlärning. Att röra sig långsamt gör det enklare att upptäcka en parasitisk överflödig ansträngning och prestation. En långsam rörelse behöver inte bromsas upp och kräver mindre energi för att justeras och ändras. Feedbacken sker i form av sensorisk information som ständigt pågår i nervsystemet och hjärnan, såväl på ett medvetet som på ett omedvetet plan.

Rörelser kan ibland kännas hackiga när de utförs långsamt. Det betyder att kontrollen mellan att å ena sidan dra ihop muskeln och å andra sidan dämpa eller inhibera aktiviteten brister. Att dämpa är vad som vanligen kallas "slappna av". Denna bristande kontroll döljs ofta när rörelsen utförs snabbt. Det finns alltså en mening att stanna upp och göra rörelser i det hackiga, även om det väcker obehag och oförmåga, för att gradvis få mer kontroll och skicklighet. Hackigheten innebär att lägesenergi däms upp och omvandlas till värme och är en bidragande orsak till spänningsvärk och inflammation i senor och muskelfästen.

II. Varför behagligt?

Därför att obehag aktiverar andra delar av självet än det som avses med övningarna. Obehag är i grunden en varningssignal och är förknippat med emotioner som otrygghet, rädsla, oro och smärta. Det går att övervinna obehaget, många människor har lång träning i att göra detta, men avsikten är då en annan än vad som utgör en övning utifrån ett feldenkraistänk.

Det behagliga däremot öppnar upp och sänker garden i de medfödda försvarsmekanismerna. För många människor innebär uppmaningen att leta efter det behagliga i sig själva något nytt, ovant och så småningom tillåtande och behagligt.

Ett lugnt, balanserat och stillsamt sinnelag är mer förknippat med det behagliga än ett oroat, upprört och alarmerat sinnelag.
Utifrån detta är rådet att söka det behagliga även att söka det lugna och stilla. Det innebär ett lugnt neutralt ansiktsuttryck utan att hålla pannan rynkad eller att bita ihop och kanske spänna käkarna, läpparna och tungan. Grundinstruktionen är att vara nära till ett spontant leende och låta andningen vara lugn och tyst om det inte är en lektion som instruerar något annat.

Det lugna och behagliga är även viktigt för att utvärdera och förstå de emotioner som triggas av lektioner, både olika positioner och rörelser som sådana. Emotioner är per definition kroppsliga till exempel ansiktsuttryck, gester, mimik, förändrad andningsrytm och så mycket mer. Oavsett vilken psykologisk teori och indelning som används är emotioner medfödda och tar sig samma generella uttryck för hela människosläktet. Deras huvudsakliga uppgift är att vara informativa och de ligger till grund, medvetet eller omedvetet för beslut och handling

III. Varför inte göra rätt?

Därför att det organiska lärandet innebär att pröva sig fram och göra "fel". Avsikten med övandet är att stimulera ditt eget utforskande och så småningom närma dig något eller några sätt som fungerar bra eller bättre.

Feldenkraispedagogiken representerar ett icke normativt förhållningssätt. Det icke normativa är inte förutbestämt eller föreskrivande och definieras inte hur du ska göra utifrån en förutfattad uppfattning och värdering. Det är en fördel att kunna utföra samma handling på mer än ett sätt för att undvika ett tvångsmässigt beteende och för att möjligöra en ökad valfrihet. Det innebär inte att det inte finns sätt som är bättre och mer idealiskt men det som vi vanligen lägger i begreppet "rätt" är inte verksamt i en feldenkraisprocess.

Ett exempel på detta är andningsmönster. Javisst, det är lättare att lyfta tungt på en utandningsfas – det räcker att observera en tyngdlyftare – och det är lättare att andas ut än att andas in när bröstkorgen dras samman. Det är enklare att resa sig från sittande på en utandning och för en individ som ligger utsträckt på rygg är det lättare att lyfta upp huvudet på en utandningsfas än på en inandningsfas eller en hållen andning för att göra sig stark. Men eftersom en stor mängd människor faktiskt gör tvärtom går det inte kategoriskt att utesluta det mönstret som verksamt under särskilda omständigheter.

IV. Varför lätt och enkelt?

Därför att det lätta och det enkla i slutändan är förknippat med effektivitet och elegans.
I uppmaningen att göra det lätt och enkelt finns möjligheten att delta i lektioner trots smärta, skador och andra begränsningar. Det allra lättaste är att utföra lektionen som en visualisering det vill säga att du enbart föreställer dig att du utför instruktionen för din inre syn.

V. Varför känns skillnader lättare när ansträngningen är liten?

Weber & Fechner är två psykofysiker som har definierat en psykofysisk lag som är uppkallad efter dem. Den fastslår att det är möjligt att känna en fyrtiondels skillnad när det gäller tyngder alltså ett förhållande 1/40. Varje sinne har olika mått. Att höra skillnad i ljudstyrkan, att avgöra små skillnader i smak och så vidare. Vi vet att varje sinne kan tränas upp för att differentiera och särskilja ytterligare.

Om du håller exempelvis en bok i handflatan som väger 1 kg är det objektivt möjligt att uppfatta om ett papper som väger 25 gram läggs på boken.
Därför är det lättare för hjärnan att uppfatta skillnader om sinnena inte är överstimulerade och det är viktigt att känna till Weber & Fechner för att motivera dig att öva upp sinnet för det lilla och inte utföra övningarna för att träna styrka och kraft.

VI. Vad är skillnaden mellan lärandet och livet?

Den pedagogiska modellen som Moshe Feldenkrais har använt för sin metod är det lekande människobarnet och hur det lär sig under de allra första levnadsåren. Det sagt är inte avsikten att du som vuxen ska bli som ett barn igen, utan avsikten är att du ska ha tillgång till hur evolutionen utformat människans lärande och mognad.

Moshe Feldenkrais skriver i Det uppenbara som undgår oss:

"...Det är stor skillnad på att lära sig och att göra. I verkliga livet måste en handling utföras med rätt hastighet, i rätt ögonblick och med rätt styrka. Fel i något av dessa avseenden äventyrar handlingen och kommer att göra att den misslyckas. Handlingen kommer inte att uppnå sitt syfte. Att uppnå det avsedda målet kan anses som ett villkor i sig. Det avsedda målet kan också bara vara att röra sig för rörelsernas egen skull eller att dansa för dansandets skull. Men alla dessa villkor för att lyckas i livet hindrar inlärningen. Dessa förhållanden är inte verksamma under de första två eller tre levnadsåren när grunderna för lärande grävs och läggs.

För att lärande ska bli framgångsrikt måste vi gå vidare i vår egen takt. Spädbarn upprepar varje ny handling klumpigt i sin egen takt tills de har fått nog av den. Detta inträffar när avsikten och genomförandet utförs så att de bara är en handling som känns som en enda avsikt..."
Människor i utövande yrken skiljer på övandet och repetitioner från uppträdande och konsert. Samma sak i idrott och alla tillfällen där det gäller att ha både emotionell och teknisk kontroll.

VII. Varför inte tvinga fram effektivitet?

Därför att försöka vara effektiv under själva lärandet, och inte som ett resultat av en ökad skicklighet, ofta innebär en presterande begränsning och lektionen kommer inte till sin rätt.

I denna uppmaning ligger även möjligheten att utforska olika jäkt & stressimpulser. Det är en fördel att ta en kort paus mellan varje rörelsesekvens. Att börja om. I glappet mellan avsikt och utförd handling ligger en del av det viljemässiga. (Se instruktionerna till lektion tre i boken Medvetenhet genom Rörelse)

Att vara tillåtande i att göra egna avbrott, vila och ta längre pauser är nödvändigt. Tröttheten kommer ofta av uppmärksamheten och av bearbetningen av all information. Avbrottet behövs även för scanning och utvärdering. Jag brukar säga att det är bra att ta paus innan det behövs. Det är att ställa pausen på sin spets, men när tanken om paus dyker upp i medvetandet är det en viktig information att ta fasta på.


VIII: Varför växla mellan att uppfatta självet, i delar och som helhet och uppfatta omgivningen?

  • Orientering
  • Manipulering [där organiserandet av självet ingår]
  • Timing

Det går att definiera handling och agerande utifrån dessa tre begrepp som ligger till grund för hur en lektion är konstruerad och sammansatt.
Växlandet mellan delar och helhet sker därför att en feldenkrais lektion har sitt primära fokus på hur du relaterar till rummet och hur du rör dig i rummet, i det spatiala, in space. Det innebär att du behöver växla vad du har i förgrunden och vad du har i bakgrunden.

IX. Varför inte vara målinriktad?

Därför att lektionen efterfrågar något okänt, nytt och kanske tidigare otänkbart. Feldenkrais är process och att lära sig att vara i denna form av process är viktigare än slutresultatet. Det är en undersökning och ett utforskande för själva utforskandets skull.

X. Varför göra lite mindre än vad som är möjligt?

Därför att om vi alltid försöker nå gränsen av vår förmåga, även när vi är i ett övande och lärande, kan vi inte göra framsteg. I en sådan attityd saknas både utrymme och svängrum. Förbättringar kommer fortare om du inte tävlar med dig själv.

Scanning

"...I do not tell you what it is intentionally, so you can become accustomed to listening to your body. Then, you can find the thing by yourself; otherwise there isn't any value to it. The value is that you begin to perceive something is changing in your body. You begin to perceive that if you move like this -- something changes, and if you move in another way -- something else changes. Understanding that changes the relationship between the pains of your body and your feelings; it also reorganizes one in relation to the other. That has value..."

Moshe Feldenkrais