Ett halvår har passerat i denna nya världsordning då vi vänjer oss att titta bort och ge med armbågen.

Inför varje termin väljer jag ett tema för att förnya och stimulera mig själv att undervisa det som kan ses som upprepningar men som är helt nytt. 

I år är temat orientering i tid & rum med frågan angående hur den egna orienteringen kan förbättras utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

Orientering är mer än att vända sig mot orienten, mot Jerusalem och Mekka. Den kan förstås som att vara hemmastadd och insatt eller inriktad och inplacerad. Några motsatsord till att vara hemmastadd är att vara vilsekommen eller bragt ut fattningen.

En ökad hållbarhet blir då att fatta sig själv.

Och om vilsen kan det bli lättare att hitta tillbaka när den och det försvinner på grund av livssituationen och händelser i omgivningen.

I nästan trettio år har jag undervisat idén om att självet är helt beroende av en orientering i tid och rum, här och nu. Det är aktuellare än någonsin. Pandemin både fjärmar och för människor från jordens alla hörn närmare varandra. Om vi inte kommunicerade digitalt tidigare så formligen exploderar den platta skärmens möten.

Vi förhåller oss allt mer till världstiden när vi håller reda på vad klockan visar på andra platser än Greenwich. x timmar före eller y timmar efter.

Rum är var skelettet mitt befinner sig även om tanken flyger och far. Det är det som är det avgörande för mitt mående. Att jag kan röra mig, resa mig från sängen, stå, gå och sitta till bords. Öppna min ytterdörr och möta världen utanför. Om inte annat för att hämta föda eller ta emot matbilens kassar.

Även om skärmen är platt så är inte jorden platt. Kopernikus föddes för knappt 550 år sedan. Jorden är inte centrum för universum. I feldenkrais talar vi hellre om skelettet än om muskler. Anledningen är att det utvecklats för att hantera gravitationen. Vi rör oss från plats till plats. Det är en av skillnaderna mellan växter och djur. Det är inte fortplantningen, det är inte näring och föda. Det är förmågan att förflytta oss. Mot något vi åtrår och vill ha. Bort från något som skrämmer och sätter vårt liv i fara. Och för att klara av detta har vi ett nervsystem, en hjärna för att orientera oss. Hjärnan/människan och omvärlden, och även där är det inte hjärnan som är centrum. 

En ny inkomstkälla

Under maj har behovet av att finna nya inkomstkällor aktualiserats mer konkret vilket resulterade i en uppvaknande arbetslust framför min iMac. Tillsammans med Mikael Andersson på Vallagruppen i Linköping har jag skapat en helt ny funktion på somatik.se. En prenumerationssida för mina publicerade ATM som fått namnet svenska ATM podden. Essensen i det nya är de cirka 200 inspelade ATM lektioner som jag undervisat löpande under terminerna under 7 års tid och publicerat på Sound Cloud. Jag har ingen sammanställning hur många elever som kommit men det är en hel del. Några har kommit under tiotals år, en del fem kanske mer och andra är helt nytillkomna. De har betalat 170 – 180 kr för en lektion och det enda de vetat i förväg är att jag undervisar en feldenkrais lektion men sin sofistikerade struktur. Nya och unika lektioner var gång, skapade i tyst ordlös dialog med deltagarna på golvet. Vad jag tänkt mig för dagen är obekant för deltagarna när vi börjar.

Det finns något viktigt i det. Den klassiska feldenkrais, som jag undervisar i, går till på det sättet. En feldenkraislektion utan förhandsinformation om vad lektionen kommer att innehålla. Det är en del av det hela, att den är okänd. Det skapar nyfikenhet. En övning för livet att ta sig an oförutsedda situationer.

Litar på processen och feldenkraismetoden

Lanseringen av mitt nya projekt, svenska ATM podden är satt till den 25 maj. Jag skriver och formar den i realtid, det vill säga den är redan uppe. Bakom sin inloggningsvägg. Elever och före detta elever på Feldenkrais Skolan kan gratis vara med dessa dagar fram till den 23 maj. Därefter är avgiften:

en provvecka:    100 kr, 

en vecka            180 kr

en månad           360 kr 

sex månader   1 000 kr.