Efter att under senhösten bestämt mig för att tydliggöra hur hjärnan organiserar sig inifrån det medvetna och det omedvetna gentemot omvärlden har jag valt att utgå från "nyfikenhet" för att dels omarbeta hemsidan men även låta det genomsyra undervisningen.

Två termer att bekanta sig med
för en ökad förståelse
varför feldenkrais (och livet) fungerar som det gör.

Det finns inga "fingeravtryck" för känslor i hjärnan.
De är olika för var och en och även i olika sammanhang

Feldenkraismetoden ska ses som ett genuint organiskt lärande

inspirerat från ett utforskande, experimenterande och övande såsom människan lär sig hantera sig själv alltifrån födelsen via koltåren till könsmognad och längre.  Det är inte ett lärande som uppnås genom att läsa och skriva, sitta i bänk eller aula utan det är att lära genom att medvetandegöra sig själv i rörelse.

Det är sensoriskt, varseblivning.
Det är kognitivt, ett tänkande mer än ett pratande.
Det är emotionellt och berör affekter.
Men framförallt är det fysiskt, att vara i rörelse i rummet, det spatiala (space). Att orientera sig, att finna timing och att röra sig.

sker i grunden långsamt