Utbildningen till feldenkraispedagog i slutet av 80-talet gav mig helt nya insikter kring människans evolution och höftleden/bäckenet/ländens centrala roll i upprättheten och förflyttningen. Jag lärde mig FI och ATM konstruktioner för att klargöra detta för mina elever. Jag övade själv.
I alla år har jag vid en ny process' början ställt min elev frågan, nästan en kuggfråga, var höftleden är belägen? Var i den egna självbilden placerar vi denna kulled med en tre dimensionell global rörelse? Mycket få vuxna kan peka ut en mer exakt placering av höftleden. De vanligaste gissningarna är höftkammen eller alternativt högt upp på utsidan av låret. På ett ungefär. När de ser frågande ut skojar jag till det och frågar om munnen.
Jag tänker att frågan om själva ledens placering är en av vägarna in för en ökad medvetenhet och kanske även att formulera självbilden i ord. Det är en nödvändig orienterande insikt, nödvändig för att informationen kring lektioner lätt blir flyktig och försvinner men även användbar för att förstå guidning och vägledning i ATM bättre.
Det är skillnad mellan att kunna tala och prata och att kunna stava och läsa. Syns i hjärnan (Martin Ingvars forskning) Läsningen är en väg till bildning. Förståelsen av skelettets konstruktion och funktion är något av redskapen för lärandet i feldenkrais, som bokstäverna är för skriften.
Skelettet är individuellt utformat och samtidigt gemensamt utifrån det allmänmänskliga. Även om var och en är olik den andre, kan vi generalisera om de som har stor rörlighet i höftleden, en medfödd vighet och de som har större stel och stramhet, Detta kan i sin tur delvis förändras och övas. Det kan förstås vad rörligheten gör för helheten.
Det är naturligtvis kulturbundet. Lever vi i en kultur som inte har möbler utan man sitter och lever närmare marken blir hållningen annorlunda än om vi från späd ålder fostras att inte ramla av stolar. Valet av kläder ger också frihet kontra begräsning. Det smala tajta jeansmodet som etablerades på sextiotalet gav avtryck. Många kvinnor fick ökade problem under havandeskapet då avsaknaden av en rörlig höftled som en konsekvens av att självbilden blev lika trång som byxorna, gav ofta, men inte alltid, upphov till dysfunktion i bäckenlederna eller länden. Även ryggsittarna har det problematiskt.
Oavsett stel eller vig är höftleden inte en gångjärnsled utan en led med frihet i sex riktningar Kulleden vrider och roterar. Lårbenet ledhuvud och bäckenets ledpanna kan röra sig var för sig eller både och.
1972 började jag studera anatomi, min lärare var veterinär med en stor kärlek för just skelettet. Jag minns väl hur han en dag kom till klassrummet med en kartong innehållande en ryggrad som han köpt från Indien. En människas skelett, sålt under livstiden för en eftertraktad inkomst, för leverans efter döden. När han drog upp den som en orm ur lådan visade han på de förändringar som formats på kotkropparna utifrån den inre kraftutväxlingen under den aktiva livsstilen för individen ifråga.
Åldersförändringar kallade han det. Skelettet bryts kontinuerligt ner och byggs upp under livets gång. Det anpassar sig efter graviationen och svarar med utväxter motsvarande valkar i händerna. Vi kan inte se det med blotta ögat men avbilda det med röntgen och magnetisk resonanstomografi.
När jag tog ut ett nytt pass för något år sedan protesterade kvinnan i luckan när jag uppgav min längd. Hennes ögonmått bedömde något annat och mycket riktigt, jag hade blivit fem centimeter kortare. Så småningom fick jag det undersökt och kunde konstatera att kotorna var färre än förväntat, sneda, hoptryckta och glidande med förändringar i alla riktningar. Jag blev förfärad och kände in vad jag såg.
Nu, många månader senare vet jag att jag misstog mig. Struktur är inte funktion, funktion i ett större sammanhang är mer än strukturen. Det finns bland annat ett hur. Muskelaturens ständiga parasitiska sammandragning påverkade mitt skelettet ogynnsamt. Stress och dagsplanering.
Nu har jag lärt mig reglera muskelarbetet bättre och de skadade lederna fungerar trots allt. Självfallet är det hela jag som är annorlunda, inte bara höft och ländleder utan justeringar överallt. Det inkluderar även min vagus, i generaliserat språkbruk stress och inre liv.
Men faktum kvarstår att sättet jag under livet använt mina viga höftleder har påverkat mina fem linjer, helheten, på ett ogynnsamt sätt och mycket energi har lagrats i länden med dessa förändringar som följd. Nog visste jag att jag inte rörde mig optimalt utifrån evolutionens konsekvens men att det var på detta viset överrumplade mig.
Jag vet att man inte kan lyfta sig själv i håret, överraska sig själv och under det senaste halvåret har jag sökt hjälp från skickliga utövare för att komma förbi mina vanor, oklarheter och fördomar.
Mycket feldenkrais, FI och ATM, samt riktad självsuggestion för att nämna några. Det har fungerat över förväntan. Skelettet är kvar i sin oform och funktionen är avsevärt förbättrad. Jag kan stäcka länden igen och gå ganska obehindrat. Ja till och med utan hälta. Jag inbillade mig att jag förstått höftens mekanik men icke.
Nu vet och förstår jag mer och väljer att integrera denna insikt ytterligare genom att välja de komplexa eller sammansatt höftlederna som terminens spaning.
Jag behöver sätta ord på den nya inre bilden för att guida er i nya ATM och förhoppningsvis med ett förfinat tydligare språkbruk. Jag vill även kunna urskilja vilka elever behöver mer klarhet och tydlighet utifrån just denna aspekt och motivera utifrån det.
