Spaning (tema) höstterminen 2022

Mycket i feldenkrais kretsar kring självbilden.

I instruktionsboken för ATM som publicerades för 55 år sedan ägnar Moshe Feldenkrais det inledande teoretiska kapitlet åt just självbilden och avslutar med påståendet att en systematisk förbättring av självbilden är bättre än att ägna tid åt enstaka handlingar.

Han skriver (i min översättning);

”Av det som har sagts om vår självbild (tidigare i kapitlet min anmärkning) framgår att systematisk förbättring av hela bilden är en båda kortare och effektivare väg än förbättring av enstaka handlingar och isolerade brister. Antalet expanderar ju mindre de är.

Skapandet av en mer eller mindre hel och komplett bild möjliggör att se och förbättra handlingens dynamik i stället för en eller annan aktivitet.

Att förbättra isolerade handlingar är som att spela på ett ostämt piano. Förbättringen av självbildens generella dynamik liknar att stämma själva pianot. Att få en passande melodi med ett stämt piano är en mycket enklare sak än med ett ostämt.”

Språket

I ett resonemang kring självbilden i aktivitet vill jag ägna några rader åt språket. Orden, symbolerna formar oss. Det går att ringa in olika betydelser av ord med hjälp av synonymer. Via en särskrivning, själv – bild, läser jag följande om två av fyra aspekter av substantivet bild som passar in på vad som försiggår i hjärnan. Jag har tidigare tänkt att det svenska bild är plattare och fattigare än det engelska image som i self - image. Men icke.

En aspekt av ordet bild kan förstås som en inre bild, föreställning, vision, idé eller uppfattning. En annan aspekt är mer flyktig där bild representerar en symbol, metafor eller allegori.

När vi säger självbild är det en beskrivning av hjärnstrukturer och hjärnfunktioner, celler, elektriska signaler och synapser, ordnat och spontant om vartannat. Det finns varken ritningar, flödesscheman eller fotografier i vanliga bemärkelser. Om vi tillåter språket och talet vara öppet blir begreppet självbild ett rikare och mer omfattande redskap. Detta om bild, den ena halvan av ordet självbild.

Eftersom livet är en process, ett förlopp och en utveckling räcker det inte att tänka kring självbild som ett substantiv i singularis. För det föränderliga skeendet, handlingen och aktiviteten behövs det ett passande verb.

Bilda ligger nära till hands. Utveckla, odla, förädla, forma, dana och frambringa är bland andra dess synonymer.

Att bilda självbilden. Att utbilda sig själv, självbilda sig själv.

En lista med användbara ord för att tänka spatialt

Vanliga definitioner av "självbild"

”Självbilden är den föreställning man gör sig om sig själv utifrån sådant i ens liv som upplevs som centralt och viktigt och hur man reagerar på det, vilka drömmar och fantasier man har och vilka egna initiativ som man tagit och tar i olika situationer eller skulle vilja ta i framtiden.”

Den kognitiva psykologin kompletterar och förklarar människors självbild som en struktur av föreställningar, ett schema och använder därför ordet självschema som alternativ till ordet självbild.

Självbild gränsar till ett annat psykologiskt begrepp nämligen kärnsjälvet, en beteckning på den känsla av själv som utvecklas hos spädbarn första halvåret och mer. Självet formas av dess upplevelser och gör att barnet självt vet att det är upphov till vad det gör och att det hänger ihop som en helhet. Känslorna hänger ihop med de andra upplevelserna av självet och insikten av att befinna sig i ett tidsskeende av nu, förr och framtid.

En av de hjärnforskare jag finner intressant är Antonio Damasio som talar om hur självbilden växer fram under livets gång som själva kärnan i det självbiografiska minnet med en känsla av själv som ingår i det vi är involverade i och tar del av alltså ett självmedvetande.

Psykoanalytikern Heinz Kohut, en annan person med viktiga tankar om självet, använde uttrycket nukleärt själv för den självbild som individen formar utifrån relationerna till andra människor. Förutsättningen för ett kärnsjälv att ta form är en god anknytning de första barndomsåren och senare sympati och empati i samspelet med andra människor.

Vi formar och omformar självbilden för att bli väl behandlade och bekräftade.

Det finns andra definitioner

En tema sida  om den moderna psykologin

Hjärnor (läs människor och djur) förstår världen genom att förutsäga vad de kommer att se och uppleva och uppdaterar sedan dessa förutsägelser allteftersom situationen kräver. Hjärnan jämför kontinuerligt sensorisk information och varseblivning från omvärlden med de interna förutsägelserna. Dessa i sin tur är medfödda, inlärda och under kontinuerlig utveckling (plastiska). 

Ett exempel utifrån bilden.

Jag påstår att den unge mannen sitter på stolen utifrån sin vana men även orienterad utifrån sin spatiala självbild. Det är bekvämt eftersom hållningsmuskelaturens sammandragning tonas ner i den vinkeln. Men – han saknar handlingsberedskap att snabbt förflytta sig. Det är ofördelaktigt för huvudhållningen. Och så vidare. 

Det går inte att säga till honom. Sitt upp! Det är en betydelselös nonsens tillsägelse. Orden bär ingen sensorisk information. Hans inre karta är fragmenterad. Han kanske är stel? Och så vidare. 

Han måste först lära sig förstå vad han behöver kunna för att organisera sig annorlunda.
Han behöver öva, ja, lära sig hur öva.
Han behöver känna det eftersträvansvärt.
Men - han behöver även känna in om hans känslor, sociala sammanhang och andra förväntningar och förutsägelser hindrar honom.