Ivars stege

24 februari 2008

Angående hur feldenkrais relaterar till hjärnplasticitet i rehabilitering av stroke

En av de stora skillnaderna för mig som tidigare arbetat med traditionell sjukgymnastik och nu sedan många år med feldenkrais är kvaliteten & mångfalden i mötet med den Andre.

Inom sjukgymnastiken vänder man sig mer mot en diagnos eller en kroppsdel och kategoriserar även behandlingen delvis efter detta. I feldenkrais intresserar jag mig i första hand för människan som unikum och hennes dynamiska hållning i gravitationen. Hur hon förhåller sig till det faktum att tyngdpunkten är förhållandevis högt placerad i bålen, att vi i grunden är ostadiga och mer eller mindre på fall hela tiden, i alla fall när vi står upp. Diagnosen eller den strukturella skadan blir egentligen väldigt sekundär.

Kring detta om att vara på fall eller inte hade jag en fin upplevelse nyligen.

En av mina äldre elever kom till min mottagning för drygt ett år sedan. Han hade blivit rekommenderad att fullfölja rehabiliteringen efter sin stroke med feldenkrais. Stroken hade inträffat för fyra år sedan och Ivar (fingerat namn) ville förbättra funktionen i den förlamade vänsterhanden och ja leva mer som vanligt, innan allt detta hände. Ett långt liv har han bakom sig, han fyllde 83 i september. Han besitter en härlig optimism och livsglädje och känner att han även har tid framför sig, och den vill han leva med kvalitet. Jag har träffat honom cirka 30 timmar.

För några veckor sedan arbetade vi med hans tår & vänstra fot som är ordentligt instängda i strumpor, stödstrumpor & tjocka skor och med en stödskena för svagheten i vristen. Ivar har varit mycket på sjön, levt ett liv med båtar och helikoptrar och navigering är inget främmande. Den här dagen låg Ivar på min brits, i ryggläge och jag stack in en liten rulle mellan stortån och andra tån och bad honom rikta den i rummet som en styrpinne. Instruktionen var; styr foten norrut, söderut osv. Ivar orienterade sig själv efter vad han menade vad norr och sedan föll ordningen av sig själv. Just detta att styra mellan nordväst och nordöst var först lite ovant, det är en del av de fotrörelser som är avgörande för balansen. Men det var inte riktningen i rummet som var oklar, det var mer styrförmågan i rörelsen. Vi fortsatte kompassen runt och hade väldigt roligt med den lekfulla stämningen som utmärker ett bra lärande. Vid timmens slut kunde han spreta på tårna och vicka på foten på ett sätt som han inte gjort på flera år. Stroke eller inte. Tårnas törnrosasömn var som bortblåst. Det kändes annorlunda i skon, berättade Ivar, likadant som i höger och ja så blev även balansen och gången annorlunda. Den obesvarbara frågan jag ställer mig är vad som är entropi i vanlig mening, det vill säga ålderstelhet och orörlighet och vad som är förlamning och kontrollsvårigheter på grund av hjärnskadan? Det är djupa vatten i dessa frågor när man ställer dem på allvar.

Nästa gång glömde Ivar käppen hemma. Han kommer i elrullstol till min mottagning men går ibland inomhus med käpp. Vi fortsatte med kontrollen av armen och efter samma intentioner, att inte röra sig slumpmässigt utan riktat, spatialt, i det rumsliga. Jag gav honom en mugg att klämma fast i den förlamade handen och om än ostadigt bad jag honom hälla ut ett en liten kedja som jag placerat i muggen, ner på golvet. Kedjan rinner ut nästan som vatten men det blir inte blött och är lätt att plocka upp igen. Handlingen blir tydlig. Nu bad jag honom hälla ut på olika plaster på golvet framför britsen där han satt. Visst kedjan rann ut när han slog knut på sig själv och böjde hela sig men efter en stund gick även det att förfina kontrollen. Det blev alltmer den önskade vridrörelsen i underarmen.

Vid en annan lektion för någon månad sedan placerad jag honom bakvänt som på Linnés plugghäst med stöd för armarna, och bad honom orientera hur han rörde sig i bäckenet, denna gång efter en klocka men riktat och mot olika klockslag och halvtimmar. Kontrollen i bålen blev påtagligt annorlunda. Igen en annan hållning, både när han är i gång eller stannar upp, en vidgad trygghet och i förlängningen självständighet. Att arbeta med en klocka som förebild är vanligt i feldenkrais. Det kanske har rötter tillbaka till neuropsykologins grundare Alexander Luria? Oavsett varifrån Dr Feldenkrais hämtade inspiration så är det mycket effektivt i att påverka handlings mönster.

Häromdagen berättade Ivar med glittrande ögon att nu kunde han klättra upp på en stege. Han kände sig stadig på foten och den vänstra armen var nu så pålitlig att han kunde lite på den när han sträckte sig för att märka ut krysset på väggen för tavlorna han så gärna ville hänga upp. Han berättade om händelsen med stor tillfredställelse och med ett högt symbolvärde. En kalkylerad risk men i grunden helt trygg, eftersom han var medveten om varje moment av klättringen och balansakten. Hela operationen hade tagit nästan två timmar att genomföra och, konstaterade vi, det var i grunden inte svårare än att gå över golvet. Stegen har ju fyra ben och är stadig och ett delvis förlamat vänsterben kan vara väl så ostadigt att balansera på i gångcykeln.

Just detta är frågeställningar som Dr Feldenkrais tar upp i sina allra första beskrivningar av hur han utvecklar sin metod. Redan 1929 översätter han Emilé Coue’s bok autosuggestion. Denne är tydlig i sin förklaringsmodell hur föreställningen styr vårt handlande, en noll generation till KBT och ACT. Han beskriver ingående hur det negativa alltid tar över, i detta fall rädslan att falla. Samma välbekanta fenomen som gör det svårare att balansera på en planka några centimeter över golvet än att gå på en linje.

Men Ivar lärande representerar även något annat nämligen den senaste hjärnforskningen om hjärnans plasticitet. Ja inte så att jag forskar i den bemärkelsen men det jag förmedlar bekräftas av de allra senaste rönen. Det måste ändå vara det som är meningen, att forskning och kunskap ska appliceras ända ut på gräsrotsnivå! Mina elever känner sig hemmastadda i denna bekräftelse.

I stamcellsforskningen har man medvetet åsamkat råttor hjärnskador som vid stroke. När de senare får en lugn miljö, fri från stress och stimulerande lekfull spatial stimulans i samband med rörelseövning ja då skapas nya celler. Råttorna fick sina leksaker i burarna utbytta var tredje vecka. I feldenkrais gör vi variationer och nya lektioner varje gång! Vi arbetar utan stress. Vi arbetar på den lärande och återhämtande hjärnans villkor, det är därför vi har så fina resultat vid svåra funktionella frågeställningar. Och då inte bara för människor som söker oss för stroke. Vi vill stimulera minne och beslutsfattande och förmågan att anpassa oss till nya situationer men samtidigt inte för svåra så att tilliten sätts ur spel och rädsla och osäkerhet tar överhanden. Vi vill inspirera till att lära genom lek, även vuxna barn kan leka, som Ivar.

För dig som är intresserad av hur hjärnan fungerar och lära om nya rön på plasticitet rekommenderar jag lite datorpillande för att lyssna på en tjugominuters intervju med hjärnforskaren Peter Eriksson från 30 augusti 2007 (repris från 1 mars 2007)Vetandets värld. 

 DU SKA DUBBELKLICKA PÅ I fokus:Peter Eriksson för att komma rätt i SR arkiv. PE var en av våra stora forskare som gick bort i förtid. Det är en sann förlust. Men vi kan med teknikens hjälp fortfarande inspireras av hans insiktsfulla tankar och erfarenheter. Han skulle säkert tyckt om att höra Ivars berättelse.

somatik.se informerar kring feldenkrais i allmänhet och verksamheten på Feldenkrais Skolan i synnerhet. 

Hemsidan ger läsaren en möjlighet att bekanta sig med teorin bakom feldenkrais,
väcka nyfikenhet och förmedla
allvar och möjligheter.

Eva Laser

Telefon: 08 655 05 40
Mobil: 070 655 04 70
Swish: 123 412 67 51

Besöksadress: Lostigen 14 Bergshamra, 170 75 Solna

e-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Hitta till Feldenkrais Skolan

Feldenkrais Skolan© 2022 All rights reserved