Spegel spegel i hjärnan där

21 juni 2007

Att lära sig genom härmning

Att lära sig genom härmning

är en självklarhet. Samtidigt förespråkar jag ett annat förhållningssätt under mina ATM-lektioner. Känn efter själv. Förnim det sensoriskt. Jag vet inte vad som är bra för dig...osv. Det är inte så att jag inte tycker speglingen är verksam men det är vardag, inte det särskilda som krävs för att ändra en väl invand biologisk hållning.

Rönen inom den neurovetenskapliga forskningen gällande spegelneuroner intresserar feldenkraispedagoger i all synnerhet. Forskningsspråket ligger glädjande nära de formuleringar som feldenkraismetoden vilar i. Samtal om lärandet är inte bara den pedagogiska mellanmänskliga rollen, utan även ett mer konkret neurofysiologiskt förlopp.

Tid som annan påpekas att det finns för lite forskning om feldenkraismetodens evidens, verkningar & värde.

Jag argumenterar sedan flera år att sett ur ett neurofysiologiskt perspektiv är de nivåer emot vilka undervisningen riktas ett område inom hjärnforskningen med relativt knapphändig forskning. Då blir även nästa steg otydligt. Forskningen blir förenklad, osäker och reducerande. De studier som gjorts är långt ifrån invändningsfria och är ur det pedagogiska perspektivet så förenklade att verkliga slutsatser är svåra att dra. En annan viktig aspekt att beakta när behandlingsinsatsers värde bedöms är att vad feldenkraispedagoger sysslar med är lärandet i sig. Lärandet & kunskaps inhämtning i dess genuina form är inte en behandling även om kunskap förändrar vår hälsa. 

Kan jag utforska mig själv utan att först lära mig en grundläggande observationsteknik? Och när vård insatser bedöms med krav på evidens hur tas detta i beaktande? Bedöms enbart avancerade utövare av metoden, de som verkligen lärt sig lära eller är det nybörjare som blir forskningsobjekt? Hur blir utvärderingsresultat påverkade av detta? Vi som arbetar med metoden inom vården vet ju att det ofta tar 1-2 terminer innan det börjar ske genomgripande förändringar på intrasslade funktionella sjukdomstillstånd där feldenkraismetoden verklig kan innebära en skillnad som är bestående. Är detta urvalskriterium som har beaktas i utförda studier? Jag ställer mig tveksam. Jag menar, om det nu är metoden värde som ska utvärderas tillsammans med dess kostnadseffektivitet. Och inte minst, hur mäts och värderas pedagogens kompetens och skicklighet att spegla & guida, välja lämpliga lektioner, förutsättningar för resultaten?

Rönen inom den neurovetenskapliga forskningen gällande spegelneuroner intresserar feldenkraispedagoger i all synnerhet. Forskningsspråket ligger glädjande nära de formuleringar som feldenkraismetoden vilar i. Samtal om lärandet är inte bara den pedagogiska mellanmänskliga rollen, utan även ett mer konkret neurofysiologiskt förlopp. Jag läser i Joachim Bauers nyligen utgivna bok på Natur & Kulturs förlag ”Varför jag känner som du känner”. Han berättar bland annat om en neurobiologisk upptäckt av Giacomo Rizzolatti i Parma. Under 80 talet forskade man först på apor och sedan under sent 90 tal på människor. Teamet identifierande enskilda handlingsneruroner i hjärnan och kunde hänföra dem till bestämda handlingar. I forsknings exemplet registreras avfyrning (det heter så när man beskriver hjärnaktivitet!) av bestämda handlingsstyrande neuroner [Frilagda i apans hjärna på etiskt vis och vars aktivitet mäts med avancerad laboratorieutrustning efter alla konstens regler] när apan griper efter en nöt på en bricka. Varje handling har en speciell neuronaktivitet. Att enbart sträcka ut handen utan att ta nöten ger självklart inte samma hjärnaktivitet. Men forskarna förvånades över att den bioelektriska signalen även skedde då apan såg hur någon annan på laboratoriet grep efter nöten på brickan. Man kallar detta neurobiologisk resonans och jag citerar Bauer.

”Iakttagelsen av en handling som utfördes av en annan varelse aktiverade i betraktaren, i detta fall apan, ett eget neurobiologiskt program, närmare bestämt just det program som kunde få honom att själv utföra den observerade handlingen. Neuroner som kan realisera ett bestämt program i den egna kroppen, men som också blir aktiva när man observerar eller på annat sätt upplever hur en annan individ omsätter detta program i handling, kallas spegelneuroner.” Och lite senare…”För människan är det tillräckligt att höra hur någon talar om en handling för att spegelneuronerna ska försättas i resonans. Man kan alltså konstatera att det inte bara är iakttagelsen utan all varseblivning av en process, som kan få spegelneuroner att fyra av i betraktarens hjärna.” Den vid samma institution verksamma forskaren Maria Alessandro Umilità gick lite längre. Hon gömde nöten bakom en skärm så att apan bara såg handen som sträcktes ut. Då kunde teamet mäta och notera hur samma handlingsneuron ändå avfyrades och apan förutsåg handlingen. Man har i ett elegant forskningsexperiment visat på hur intuition fungerar, i hjärnan. Ett förutseende i verklig bemärkelse. ”I know what you are doing – jag vet vad du gör” heter artikeln publicerad i tidskriften Neuron. För att ge några av de flertaliga exemplen i boken som berör ett pedagoghjärta. Boken i sin populärvetenskapliga lättlästa stil förklarar lite mer om vad som händer på feldenkraislektioner. 

Jag letar i mina pärmar och hittar en av mina första formuleringar om feldenkraismetoden från 1991.

Under rubrik ”Metoden att få människor att röra sig skonsamt och effektivt” står det i mitt första informationsblad;

”Människan utför ständigt handlingar. När Du t ex vill lyfta en kopp kaffe till munnen så börjar Du med att omedvetet göra Dig en bild av – ett program för – hur koppen ska lyftas. Programmet omfattar den följd av rörelser som behövs. Du ger inte medvetet de enskilda musklerna som ska utföra programmets rörelser någon individuell order om aktivitet. När programmet är färdigt kopplas istället Ditt nervsystem in och dirigerar musklerna att utföra handlingen. Detta bekräftas ytterligare av att programmet utför eventuellt erforderliga korrigeringar. Även om Du pratar aldrig så mycket under handlingens gång, så skvimpar inte kaffet över och koppen träffar munnen även om Du råkat vrida huvudet efter det att Du beslutade Dig för att ta en slurk.”

Bilden föregår handling och om du påverkar handlingsbilden så ändrar du beteende påtalar Yochanan Rywerant oupphörligen under min basutbildning vilket influerat min kaffekoppstext. Mikaels lärare talade om att äta choklad. Kaffe, choklad och nötter. Vilken metafor dr F använde återstår att klura ut. Yochanan har nyligen publicerat en undervisnings DVD med en ung man, Winston, drabbad av en stroke. Vi kan följa hur han skickligt lär Winston att använda sin förlamade hand & fångar spegelprocessen och något mer. Jag har den till försäljning. I dag inser jag än mer att de annorlunda föreläsningarna på Kullskolan i Alvik var tydliga exempel och applikationer på den absoluta neurovetenskapliga frontlinjen. Det kostar på att vara i frontlinjen. Orörd mark, okunnighet och oförståelse är fältet att erövra, även i de egna leden. Jag upprepar ofta i mitt skrivande hur svårt det är att med analogt språk förklara de skeende som lockas fram med en tydlig proprioceptisk (rörelsesinnlig) varseblivning via spegelneuroner och annat i hjärnan. Företeelser vilka uppenbart påverkas av riktad kommunikation och vilka direkta och konkreta reaktioner som blir följden.

Yochanan’s film överbryggar denna klyfta till en viss del och så gör andra inspelningar av lektioner eftersom skillnaderna som uppnås blir så uppenbara i en filmatiserad kommunikationsprocess.

För en si sådär 10 år sedan frågade mig Ida, då i 15 års åldern hur jag fick lektionerna att stanna kvar. Det är en av de allvarligare frågorna jag fått av mina elever. Hennes situation är sådan att frågan verkligen kommer inifrån självet. Ida har en skada i centrala nervsystemet med påverkan bl.a. i lillhjärnan, koordinationens hjärta. Rullstolsbunden, hjälpberoende, lyft och hanterad, tvättad och påklädd & hållen i långt över småbarnsåren. Vad som för oss andra är snudd på självklarhet är för henne överlevnad. När vår kommunikation var väsentlig märktes det i hela rummet. Det känns säkert igen. Min kollega i New Mexico berättar hur hennes hund, som alltid är närvarande då hon arbetar, reser sig och kommer fram till britsen vid sådana tillfällen. Men Ida undrade alltså hur det stannade kvar och blev till en meningsfullhet. Idag kan jag med större visshet förklara att jag med händerna speglade fram en, för henne ny och tidigare okänd, handlingsneuron. Ett lärande som för många kommer med barnslig enkelhet men i hennes fall verkligen behövde synliggöras. Tydlig kommunikation av detta slag, mellan två hjärnor, via skelettet kräver inte mycket energi, lika lite som vi behöver skrika när vi talar i telefon. Detta förundrar så många eftersom de inte förstår att det är en fråga om överföring av information till hjärnan och inte gymnastik och rörelser.

Hokus pokus filiokus.

somatik.se informerar kring feldenkrais i allmänhet och verksamheten på Feldenkrais Skolan i synnerhet. 

Hemsidan ger läsaren en möjlighet att bekanta sig med teorin bakom feldenkrais,
väcka nyfikenhet och förmedla
allvar och möjligheter.

Eva Laser

Telefon: 08 655 05 40
Mobil: 070 655 04 70
Swish: 123 412 67 51

Besöksadress: Lostigen 14 Bergshamra, 170 75 Solna

e-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Hitta till Feldenkrais Skolan

Feldenkrais Skolan© 2022 All rights reserved