Det betyder inte att man kan vrida klockan tillbaka och att det blir som förr. Skickligheten, som jag ser det, är att bättre kunna hantera sig själv och få en funktionell hållning. Det innebär även att förvalta den egna livshistorien och dess minnen på ett konstruktivt sätt, i vardagen. Det innebär också att möta dagligheter och utmaningar på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt – utifrån de unika förutsättningar som är just individuella.

Att kropp & själ hänger ihop vet vi väl idag ändå ser många på sig själva uppdelade när vi inleder dialogen. Jag är OK, men inte kroppen, säger de. Jag lever bara i huvudet! De söker för kroppens tillkortakommanden som de inte rår på och som de uttrycker ett främlingskap inför, en alienering.

Jag framhärdar att i handling är människan ett. Både kropp och psyke/själ går samtidigt ut ur rummet och de har inte två personnummer. Ett för sig själva och ett för kroppen. Jag talar om språket, språkets symbolik. Benämner de religiösa influenserna.

Men säger jag; för att en feldenkraisprocess ska ha en chans behövs det att på den verkliga planet - inifrån - finnas en acceptans att de är inte är uppdelade utan en enda.

Vi skannar ofta i feldenkrais. Känner efter hur vi ligger raklånga på rygg. Riktningen för processen är att kunna säga: Nu ligger jag på golvet. Nu är nu, om än flyktigt. Det är med en uppmärksam närvaro att jag är här i nuet och jag, det är hela mig, även det de delar vi skjuter ifrån oss, nedvärderar eller negerar.