I ett föredrag på sjukgymnastdagarna i april 1991 i Uppsala
valde jag att beskriva 6 lektioner med en kvinna samtidigt som jag försöker belysa feldenkrais som sådan.
Under slutet av min utbildning till feldenkraispedagog i början av 90-talet kom jag i kontakt med en kvinna som beskrev sig själv i medicinska termer och att hon hade ett "snett bäcken".
Jag kände väl igen denna besvärsbild från min yrkesverksamhet som primärvårdsgymnast och mitt arbete med kvinnor med ryggbesvär i samband med graviditet och förlossning. Moshe Feldenkrais' erfarenheter från Judo, där kontroll av bäckenet är förutsättningen för avancemang inom utövandet har lett till att en vidgad syn på bäckenets (läs människans) funktion blivit central i metoden.
Min erfarenhet är att många, ja till och med det stora flertalet elever, som jag fortfarande möter har en nedsatt kontroll eller trygghet i just bäckenrörelserna och alla de många funktionella samband som är relaterade till detta.
Eftersom jag träffar många kvinnor är det inte ovanligt att höra besvärshistorier som går tillbaka till barnafödande och sexualitet och inte sällan traumatiska upplevelser i samband därmed. Men även fot- och benskador från förr finns med i berättelserna som långsamt och gradvis rullas upp kring min brits.
Att transformera ett snett bäcken till en kvinna i rörelse
