Spaning (tema) höstterminen -25

Den tredje vägen

Att läsa som en handling

Framför dig ligger en text som kan verka både bekant och ny. I sin sista publicerade bok påminner Moshe Feldenkrais oss om att förståelse ofta uppstår genom att göra. Detta är en längre text som ber dig att läsa – och att låta läsningen förklara sig själv. Jag har försökt vara tydlig, samtidigt som jag förblir trogen Feldenkrais’ idé om att lärande ska vara icke-habituellt. Med detta menar jag att texten, snarare än att vara svår, kan vara obekant och förnyande, och därmed kräva uppmärksamhet.

År 1974 besökte jag regelbundet salen på Alexander Yanai-gatan där Moshe Feldenkrais undervisade. I femtio år har jag ständigt på olika sätt återvänt till detta lärande som tog form för mig där – platsen som är ursprunget till boken jag skriver om. Jag står i traditionen att erbjuda en nytolkning av en given text – ett konsekvent ordflöde, om man så vill – precis som en lektion kan kännas ny när den omformas och presenteras annorlunda för den som frågar.

Kom ihåg – texten ställer inga krav på dig som läsare. Den är uppbyggd som en lektion, och jag kommer att närma mig temat från flera håll.

Ord, fält och vägar

Temat för höstterminen 2025 har vuxit fram under sommaren genom en fördjupad läsning av enstaka hebreiska ord, deras innebörd och hur de används av Moshe Feldenkrais i hans standardverk om feldenkraispedagogiken. Hans språk, som ofta betecknas som arkaiskt, är i själva verket en missuppfattning: språket rymmer betydelsebärande former som inte är tillagda utifrån. En ökad förståelse av dessa nyanser ger mig nu en stabilare grund för den undervisning jag bedrivit sedan 1991. Jag studerar och undervisar Feldenkrais på tre språk: svenska, engelska och hebreiska. Tre blir en yta, ett fält att fritt röra sig över. Att gå över ett verkligt fält innebär att finna något vi inte sett förut. Så är det även med detta fält.

Jag avser att tala mer direkt om den tredje vägen – Feldenkrais-vägen – utifrån dessa nya insikter. Det innebär att tydligare placera mig utanför det tvåfältsval som svenskan, engelskan och det västerländska kulturuttrycket ofta förutsätter, och att förmedla något mer av den mångtusenåriga tradition där hebreiskan tolkas och tillämpas.

Sammanfattning av texten

Jag utvecklar temat genom att ställa orden hafshata och milulit i centrum, tillsammans med orden d’mut atzmenu. Utgångspunkten är Moshe Feldenkrais’ bok Shichlul HaYecholet: Halacha u’Ma’aseh och den systematiska skillnad som går förlorad i de engelska och svenska översättningarna, där två av orden reduceras till ”abstraktion”.

Genom att visa hur milulit gäller språkets bokstavliga nivå och hafshata inte är ett ting i sig, utan en egenskap som framträder när något dras undan, framträder en annan ordning än den västerländska dualismen mellan teori och praktik, kropp och psyke eller kropp och själ.

De fyra komponenterna – tanke, känsla, förnimmelse och rörelse – fungerar i samtidighet och skiftar inbördes, vilket understryker helhetens odelbarhet. Texten leder till en förståelse av Feldenkrais’ metod som en tredje väg: inte en syntes av motsatser, utan en rörelse där språk, handling och riktning är ett och ömsesidigt formande.

De fem första – hafshata (att dra undan, så att form framträder):

1. Gör övningarna långsamt
   Detta är hafshata därför att tempot dras ned så att störande snabbhet och strävan att prestera avlägsnas.
2. Gör mindre än vad du förmår
   Här sker hafshata genom att det maximala reduceras. Det onämnbara som styr mot gränsprestation läggs åt sidan, och därigenom framträder rörelsens form och organisation tydligare.
3. Det är lättare att känna skillnader när ansträngningen är liten
   Hafshata innebär att reducera det som överbelastar perceptionen, så att det som återstår är skillnaderna i form – vilket Weber–Fechners lag beskriver.
4. Tvinga dig inte att vara effektiv
   Hafshata ligger i att avlägsna kravet på effektivitet – där prediktion blir till tvång och ett hinder för lärande.
5. Lärandet och livet är inte samma sak
   Detta är hafshata när sammanblandningen mellan livets villkor och lärandets möjligheter dras isär. När man håller isär de två blir det lättare att se vad som faktiskt är lärande.

De fem senare – milulit (det bokstavliga):

6. Fullfölj lätta enkla rörelser
   Detta är milulit därför att instruktionen står bokstavligt: gör just det som sägs. Enkelhet talar för sig själv när den väl förstås och accepteras som vägledande.
7. Växla mellan detaljer och helhet och förhåll dig till rummet
   Detta är milulit eftersom orden anger bokstavligt vad som avses: en uppmärksamhet i ett dynamiskt agerande mellan konkreta detaljer, en helhet och hur du befinner dig i rummet. Detta är trygghet.
8. Leta efter den behagliga upplevelsen
   Här är milulit tydligt: det är den direkta uppmaningen, känslor tilltalas utan omsvep. Leta efter vad de innebär för dig. Själva ordalydelsen anger riktningen.
9. Försök inte att göra övningen bra, snyggt och rätt
   Detta är milulit eftersom negationen står bokstavligt i orden. Texten bär sig själv: gör inte så, gör som det står och möt dig själv.
10. Säg inte i början vad det slutgiltiga målet ska bli
    Milulit är det bokstavligt sagda som gäller. Gå inte händelserna i förväg eftersom det hindrar nytänkande och bygger på antaganden.