I mitt fina klassrum på Lostigen i Bergshamra är det är högt i tak, en inspirerande inredning och jag möter mina elever i det konkreta rummet där vi andas gemensam luft och märker hur det blir en förtätad atmosfär halvvägs in i lektionen. Nu har det virtuella blivit ett substitut och en möjlighet. Även en lättnad. Det sker utan resor och mer tidseffektivt.
Avsikten med en ATM är inte att titta på pedagogen utan att höra och överföra det hörda och förstådda till ett utforskande för att söka lätthet och enkelhet.
Det är inte att göra som någon annan utan helt själv och eget. Det tar några gånger att bli bekant med hur det går till även om det är så vi gör som spädbarn. Jag finns som en röst i rummet och ger en inramning och struktur till övningarna.
Jag finns även i bild på skärmen om det så är via telefon, läsplatta eller dator, vilket är annorlunda än att se mig gå omkring i rummet. Min överblick över deltagarna är sämre. Istället för rummets helhet är det många olika bilder. Det är viktigt hur din kamera är placerad när du ligger på golvet för att jag ska anpassa instruktionen utifrån ditt utforskande. Det är givetvis möjligt att stänga av kameran för att bara ha tillgång till ljudet och inte vara synlig för någon annan utan helt privat.
