Feldenkrais definierar den biologiska hållningen som en utgångspunkt för helhetssynen på människan.
Detta biologiska förhållningssätt innebär att överlevnaden och med det homeostaserna [i plural] är inbegripna. Det är användbart att definiera ståendet som den minsta gemensamma nämnaren för en dynamisk hållning. Vi passerar alltid genom ståendet när vi förflyttar oss från en position till en annan. Sätter vi oss och reser oss upp står vi om än så kort innan vi börjar gå. Osv.
Utifrån detta finns det lektioner som klargör ståendet för att ståendet ska utgöra en referens och utvärdering om vad som sker under lektionerna och hur vi kan åstadkomma förändring som är nödvändig för förbättring. Men inte bara det - det är en fördel att regelbundet medvetengöra och reflektera kring hållningen [de fem linjerna] under dygnets vakna timmar.
När vi talar om människan även när hen ligger ner är huvudet upp, ansiktet framåt och fötterna neråt. Ryggen är bakåt och bröstbenet är framåt.
Muskulatur som stänger en led benämns som böjare [flexorer] och de som öppnar sträckare [extensorer]. Antigravitationsmuskulaturen är de muskler som håller oss upprätta, dvs. Erector Spinae/ryggsträckarna, lårens framsida/Quadriceps och vaderna som sträcker i knäna och stabiliserar vristerna i stående.
Agonist /Antagonist
Agonister och antagonister – Samarbete mellan muskler
När musklerna drar ihop sig utför lederna en rörelse. Vid rörelse kallas de muskler som utför rörelsen för agonister. På andra sidan leden finns muskler som motverkar rörelsen. De kallas för antagonister. För att en rörelse ska kunna ske hämmas eller inhiberas antagonisten. Samarbetet mellan agonister och antagonister gör rörelserna kontrollerade och välorganiserade. Det betyder även att vilka muskler som är agonister respektive antagonister är relativt.
Drar en muskelgrupp ständigt ihop sig och aldrig dämpas slår detta ut antagonisterna. Detta är vanligt när det gäller antigravitations muskulaturen. Den naturliga växelverkan sätts ur spel och parasitiska sammandragningar blir följden. I ett förenklat språkbruk benämner vi oss som spända.
