Människor som söker mig för rehabilitering har oftast skadat sig eller insjuknat eller varit med om trauma. Ibland stora & omvälvande skador men även små, i sig inte så allvarliga, men så ofta upprepade att de så småningom satt sin tydliga och svårhanterliga prägel på vardagslivet.
Ibland har besvären uppkommit nyligen men för en del för länge sedan, kanske 10 - 20 - 30 år sedan. En del elever protesterar angående begreppet rehabilitering och ser det som en habilitering, för det som de lär sig om sig själva upplevs som helt nytt – något de aldrig upplevt och kunnat göra förut. Det är glädjande eftersom de söker utifrån en svårighet och i stället finner en outforskad möjlighet.
Ofta berättar de som söker mig om kotor som hoppar fel eller är "förstörda" och muskler som är spända. Nerver som trycks ihop och skadats eller olika skador på själva hjärnan. De kan uppleva sig själva som känslomässigt sårbara och vara i en emotionell stelhet. Andningen är alltid påverkad.
Att kropp & själ hänger ihop vet vi väl idag ändå ser många på sig själva uppdelade när vi inleder dialogen. Jag är OK, men inte kroppen, säger de. Jag lever bara i huvudet! De söker för kroppens tillkortakommanden som de inte rår på och som de uttrycker ett främlingskap inför, en alienering.
Jag framhärdar att i handling är människan ett. Både kropp och psyke/själ går samtidigt ut ur rummet och de har inte två personnummer. Ett för sig själva och ett för kroppen. Jag talar om språket, språkets symbolik. Benämner de religiösa influenserna.
Men säger jag; för att en feldenkraisprocess ska ha en chans behövs det att på den verkliga planet - inifrån - finnas en acceptans att de är inte är uppdelade utan en enda.
Vi skannar ofta i feldenkrais. Känner efter hur vi ligger raklånga på rygg. Riktningen för processen är att kunna säga: Nu ligger jag på golvet. Nu är nu, om än flyktigt. Det är med en uppmärksam närvaro att jag är här i nuet och jag, det är hela mig, även det de delar vi skjuter ifrån oss, nedvärderar eller negerar.
Eftersom jag förmedlar ett lärande och en läroprocess använder jag begreppet lektioner. Det är en attitydfråga eftersom det som förändras är via en aktivitet inom dig själv. Du gör något annorlunda med dig själv.
